publicerad: 1993
STYGGLIG styg3lig2 l. (o. utom i ssgn VEDER-STYGGLIG numera bl. ngn gg., ålderdomligt) STYGGELIG styg3elig2, adj. -are (Vish. 15: 18 (Bib. 1541)) ((†) superl. -est KOF 1: 395 (c. 1618). -st Schroderus Os. III. 2: 53 (1635: aldrastyggeligste), Spegel GW 281 (1685)). adv. -A (†, Jer. 5: 30 (Bib. 1541), Schultze Ordb. 5170 (c. 1755)), -EN (†, UrkFinlÖ I. 1: 110 (1597: förstygeligenn), Ekblad 403 (1764)), -T (RA I. 2: 340 (1569) osv.).
Ordformer
(styggelig (-g-) 1526—1939. stygglig (-g-) 1658—1917, 1928 (: vederstygglig) osv.)
Etymologi
[fsv. styggeliker; jfr fd. styggelig, fvn. styggiligr, vred, förbittrad, nor. styggelig; avledn. av STYGGAS, v. dep. (se STYGGA, v.)]
1) i fråga om sinnesintryck: ful (o. motbjudande); vedervärdig l. hisklig; vämjelig l. äcklig; numera bl. ss. senare led i ssgn VEDER-STYGGLIG; jfr STYGGA, v. II 1. 5Mos. 25: 3 (Bib. 1541). The fingo see vthi huru önkeligha måtto .. (Job) satt nedre j mullenne full medh styggeligh såår. LPetri ChrPina X 1 b (1572). Draken är itt stort ohyr, styggeligit, wanskapeligit och förgiftigt. Forsius Phys. 269 (1611). Var styggeligit haffua fodher åth beestar (i ett till visthus ändrat avträde) och mycket styggeligare förwara ther inne maat för menniskior. Schück Wivallius 1: 201 (i handl. fr. c. 1635). Thomander Pred. 1: 446 (1849). — jfr AV-STYGGELIG, VAN-, VEDER-STYGGLIG.
2) allmännare: vedervärdig, avskyvärd; fasansfull, hemsk; numera bl. ss. senare led i ssgn VEDER-STYGGLIG; jfr STYGGA, v. II 2. Thet synes intet lijkt, at en sådan styggelig confusion och Oordning hade kunnat vpwäxa, så frampt Menniskiorna thet Borgerlige Öfwerheetz-Wäldet sampt medh thesz Stadgar hade warit vnderkastade. Brask Pufendorf Hist. 1 (1680). Margfallige både unge och gamle slogo sig til snaphanernas styggeliga parti. Spegel Dagb. 35 (1680). 2BorgP 7: 824 (1741). — jfr AV-STYGGELIG, VEDER-STYGGLIG.
3) (numera bl. ngn gg, i bibeln l. bibelpåverkat språk, ålderdomligt) i fråga om religiösa l. moraliska förh., starkt fördömande: vedervärdig l. avskyvärd; vämjelig; skamlig l. skändlig; syndig l. orättfärdig l. ond; jfr STYGGA, v. II 2. The säya sich kenna gudh, men medh gerningana neka the honom efter the äro styggelighe för gudh. Tit. 1: 16 (NT 1526; Bib. 1917: vederstyggliga). The .. bedriffua styggeligh ting, hwar och en medh sin skyldmanz hustru. Hes. 22: 11 (Bib. 1541). En styggelig affgud. LPetri Kyrkiost. 81 a (1566). Messenius .. brast så uth på M(agister) Johannem Rudbeckium medh sådana ohöfvelige och styggeligha skälordh, så att oss alla förundradhe. OxBr. 12: 8 (1613). Fastän det var ett styggeligt exempel att skotska folket satte sin drottning i arrest, så (osv.). Svedelius SmSkr. 1: 259 (1872). Hava vi måhända gjort andra synder, som lika styggeliga äro som denna kvinnas. Lindström Vindsröjn. 9 (1939). — jfr AV-STYGGELIG, VEDER-STYGGLIG.
Avledn.: STYGGLIGHET, r. l. f. [fsv. styglikhet, styggelikhet; jfr ä. d. styggelighed] (†) egenskapen l. förhållandet att vara ”stygglig”.
1) till 1, i fråga om direkt o. stark påverkan av ngns sinnesorgan, särsk. liktydigt med dels: vedervärdighet o. d., dels: vämjelighet l. äcklighet; jfr vederstygglighet. Fernander Theatr. 507 (1695). (Många ha varit) så fördjupade och nedsölade äfven i utvärtes orenhet att der icke synts annat än styggelighet i hela deras varelse. Thomander 1: 192 (1835).
2) till 3, i fråga om religiösa l. moraliska förh., starkt fördömande, särsk. liktydigt med: vedervärdighet l. skamlighet l. syndighet l. orättfärdighet l. ondska; jfr vederstygglighet. O du förbannade Dryckenskap, som är en Synd öfwer all Synd! O alla Stygligheeters Styggligheet! Fernander Theatr. 28 (1695).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content