SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄM stäm4, sbst.1, m. l. r.; best. stämmen; pl. stämmar.
Ordformer
(stem 1771—1808. stemm 1732. stäm 1732 osv. stämm 1735—1877)
Etymologi
[sv. dial. stäm, stämn; sannol. av ett icke anträffat stafni, sannol. samhörigt med feng. stefn, stemn (eng. stem), liksom med ffris. stev(e)ne, mlt. steven(e), alla: stam (se STÄV, sbst.1); anledningen till benämningen torde vara fiskens långsträckthet (jfr likbetydande STÄVLING, LÅNG-MÖRT)]
(numera bl. i vissa trakter) mörtfisken Leuciscus grislagine Lin.; jfr STAM, sbst.1, STÄMNING, sbst.1 Linné Skr. 5: 44 (1732). Stämmen skiljer sig från föregående (dvs. färnan) genom mera långdragen och smärt kroppsform samt smalare panna. 1Brehm III. 1: 280 (1876). SvFiskelex. (1955). Anm. I nedan anförda språkprov torde stim bero på missuppfattning av norrl. dial. stemm, stäm. I dag fick jag 2:ne slags antea non descriptos pisces. 1:mus Cyprinus angustus. Stemm .. 2:do Cyprinus parvus flavo-argenteus: Sarf Svet., Isarv Pith., Wimba, Stim Lulens. Linné Skr. 5: 87 (1732).
Spoiler title
Spoiler content