STÖPA stø3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) stöpa, stöp (i bet. 2); till STÖPA, v.; jfr sv. dial. stöpa, göra deg (gm att blanda mjöl med degvätska)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
a) om omgång l. sats av smält ljusmassa; anträffat bl. bildl. Av samma stöpa är mänskornas släkt / alltfrån begynnelsens förstlingsväkt, / och hur man än sprakar och sprakar, / så är man blott dankar i tidens fläkt / fast ställda i skilda stakar. Borgvall BlomBlåst. 74 (1932). jfr LandsmFrågel. 13: 9 (1928).
b) om kärl avsett för l. använt till ljusstöpning, ljusstöpa, stöpkärna. I Kulturens samlingar finns de flesta typer av ljusstöpor representerade, såväl laggade ovala träkärl, stöpor uthuggna ur ett stort trästycke, stöpor drivna i koppar eller drejade i lera. Kulturen 1983, s. 53.
SAOB
