publicerad: 1997
STÖSSEL stös4el, sbst.2, r.; best. -n; pl. stösslar.
Etymologi
[av t. stössel, liten hög, klump, diminutivbildning till stoss, hög, klump, till stossen (se STÖTA, v.). — Jfr STÖSSEL, sbst.1]
inom krukmakeri o. kakelugnsmakeri på olika sätt använd lerklump; särsk.
a) (numera mindre br.) i fråga om krukmakeri, om en på drejskiva anbringad ”klös” (lerklump) för drejning av (mindre) föremål. 2SvKulturb. 9—10: 70 (1937).
b) i fråga om ä. kakelugnsmakeri, om lerklump som bearbetats till ett rätvinkligt stycke varur skivor till kakelblad skars ut med en tunn ståltråd. HantvSv. 188 (1996).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content