SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÖTT, sbst.3 oböjl.
Etymologi
[i bet. 1 sannol. substantiverat p. pf. av STÖTTA, v.2 (i bet. 2 a), i bet. 2 vbalsbst. av STÖTTA, v.2]
(†)
1) i uttr. få stött på rodret, lyckas stötta (se STÖTTA, v.2 2 a). Wetterhoff Skog 2: 75 (1887).
2) i fråga om kapproddbåt: förmåga att hålla rak kurs; jfr STÖTTA, v.2 2 c. TIdr. 1897, Julnr s. 33.
Spoiler title
Spoiler content