1) (†) som rör l. avser l. hänför sig till en substans (se d. o. 1). Substantiv föreställning är föreställning om tankeföremåls egentliga väsende (substans). Keyser SvSpr. 34(1875).
2) (†) om vart o. ett av verben vara, varda o. bliva: som betecknar ett bestående tillstånd l. övergång till ett sådant. Verbet vara, som blott utmärker begreppet om tillvarelse med förhållande till ett obestämdt Predikat, kallas ett Substantift eller Abstrakt Verb. Borelius Sacy 6(1806). Schweder Satsl. 6(1853).
3) färg. om färgstoff: som färgar utan beredning l. tillsats (betning); äv. i överförd anv., om färgning med sådan färg; jfr SUBSTANTIELL 2slutet; motsatt: adjektiv (se ADJEKTIV, adj. 2), direkt (se d. o. 5 c). VetAH 1804, s. 17. Anilinens färgstoft är s. k. substantivt. AHB 56: 1 (1871). C. O. Weber har i en längre uppsats afhandlat ulls och bomulls substantiva färgning. TT 1895, K. s. 48. Substantiva färgämnen eller direktfärgämnen äro de färgämnen, som användas mest för bomull. Varulex. Beklädn. 93(1945).
4) (numera knappast br.) substantivisk. I substantiva ändelser. Leopold i 2SAH 1: 190(1801; rubrik). Denna ordklass .. kan söndras i substantiva och adjektiva Pronominer. Almqvist GrSpr. 80(1837). Den strängt demonstrativa bemärkelsen förekommer, när pron. står ensamt, substantift, t. ex. den, som vill. Rydqvist SSL 2: 542 (1860). Östergren(1950; med inskränkningen ”Ngn gång, särsk. förr”). SAOL(1973).
