SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBSUMTION sub1sumʃω4n, äv. SUBSUMPTION -sump-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-sum- 1799 osv. -sump- 1889—1917)
Etymologi
[jfr t. subsumtion, subsumption, eng. subsumption, fr. subsomption; av nylat. subsum(p)tio, (gen. -ōnis), vbalsbst. till subsumere (se SUBSUMERA)]
1) (i fackspr., i sht log.) motsv. SUBSUMERA 1: underordning, inbegripande av ngt enskilt under ngt allmänt. I alla subsumtioner af et föremål under något begrep måste föreställningen af det förra vara likartig med det sednare. Lutteman Schulze KantCrit. 45 (1799). Den aristoteliska logiken utgick från begreppens omfång och använde tankarnas subsumption. 2NF 16: 983 (1912). Det är .. icke min mening påstå, att domarens uppgift alltid inskränker sig till en enkel subsumtion av sakförhållandet under en i lag omedelbart given rättssats. Kallenberg CivPr. 1: 14 (1917); jfr SUBSUMERA 1 slutet.
2) (†) motsv. SUBSUMERA 2: slutsats, följd; äv.: förutsättning, antagande. Subsumtion .. (dvs.) förutsättning; slutsats, följd. Gynther ConvHlex. (1848). Subsumtion .. (dvs.) förutsättning, antagande. Ekbohrn (1904).
Ssg (till 1): SUBSUMTIONS-LOGIK. log. logik (se d. o. 1) som använder subsumtion(er) ss. grundläggande metod. Larsson Kunsk. 175 (1909).
Spoiler title
Spoiler content