SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUND, sbst.1, f.
Etymologi
[fsv. sund; av mlt. sunt, nära besläktat med SUND, adj.]
(†) hälsa (se HÄLSA, sbst. 4), sundhet. Wil Dominus stå them for liiff och sund. G1R 10: 89 (1535). Them (dvs. de bönder som värjde sig) wart på thet sidsta säkerheet til sagdt för lijff och sund. OPetri Kr. 228 (c. 1540). Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content