[av mlt. insunders, i synnerhet, av in (se I, prep. o. adv.2) o. sunders, till sunder, särskilt, i synnerhet; etymologiskt identiskt med SÖNDER]
(†) i uttr. uti sunder, särskilt, i synnerhet. Allthenstund H. K. M. icke läghligit ähr vdi sunder att befale the andre Stådthållere så till prick, huadh som dem bör att befordre. HSH 27: 124(1565).
SAOB
