SUPPLETERA, v.; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[jfr eng. supplete; till (p. pf.-stammen av) lat. supplere (se SUPPLERA)]
(†) förstärka l. komplettera (ngt). Rix-Drotzeten bijföll Rix-Marschen, att 1. anthen måtte vår armee suppleteras; 2. eller någre guarnisoner emillan Pommeren och ärfländerne lättas och uphäfvas. RP 9: 457 (1642).
