publicerad: 1999
SVEDA sve3da2, sbst.1, r. l. f. (Lind (1749) osv.); best. -an (Linc. E 5 a (1640) osv.) ((†) -en, äv. att hänföra till sg. svede (se nedan), Lemnius Pest. 15 (1572; uppl. 1917), BOlavi 185 b (1578)); pl. -or (Broman Glys. 3: 669 (c. 1740: magswedor), Harlock (1944)); förr äv. SVED, sbst.2 l. SVEDE, sbst.1, r. l. m.; best. -en (möjl. äv. att hänföra till sg. sveda, se ovan); pl. (om olika slag) -ar.
Ordformer
(schwed- 1624. sved- (su-, sw-, -ee-, -dh-) 1526 osv. swedh 1629. -a 1578 (ss. subj.) osv. -a 1526 (efter prep.) osv. -e 1526 (ss. subj.)—c. 1755 (ss. uppslagsord). -e 1560 (efter prep.)—1763 (ss. obj.))
Etymologi
[fsv. svidhi; jfr fvn. sviði, nor. nn. svide; till det svaga avljudsstadiet av roten i SVIDA, v.2 — Jfr SVEDA, sbst.3]
om svidande l. brännande l. stickande förnimmelse, ofta liktydigt med: svidande osv. smärta l. klåda; i sht förr äv.: (svår) smärta l. värk l. plåga. Hon kände en brännande sveda i såret. Svedan efter bisticket gick fort över. Kinden brände av svedan efter slaget. OPetri 1: 103 (1526). Tu skalt födha tijn barn medh swedha. 1Mos. 3: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: smärta). Uthi Urinen (hade patienten) grufwelig skärande, och sweda. Hiärne Suurbr. 192 (1680). I Staden såg jag en Borgare, hvilken .. för någon tid sedan blifvit angripen af en tandvärk, som sedan med sådan sveda och häftighet continuerat, at karlen omsider blifvit som hufvudsvag. Kalm VgBah. 5 (1746). En man som långlig tid i gickt och sveda låg. Bellman (BellmS) 19: 237 (1793). Paddans mjölkaktiga wätska är af en obehaglig, nästan lökartad lukt, särdeles korspaddans, och förorsakar en brännande sweda på wår hud. Holmström Ström NatLb. 3: 49 (1852). Sveda i samband med droppningen i ögat. PatFass 1990—91, s. 210. — jfr MAG-, PINK-, SOL-SVEDA m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr.; särsk. i olika varianter av uttr. efter söt klåda kommer sur sveda. Swedha kommer effter sötan klådha. PErici Musæus 5: 164 b (1582). Effter sööt klåda, kommer swr sweda. Grubb 470 (1665). Ofta kommer sur sveda efter söt klåda. Granlund Ordspr. (c. 1880). När såret är läkt, är svedan glömd. Därs.
b) i tautologisk förb. med värk, ss. uttr. för svår smärta l. värk o. d.; numera bl. ( jur.) allmännare, ss. uttr. för lidande l. obehag av fysisk l. (med inbegrepp av c) psykisk art (som följd av liden skada). Alla qwinnor wordho förmaledieda .. såå ath the moste alla afla theres barn j syndh och förmaledielse, och födha them medh swedha och werck. OPetri 1: 73 (1526). Te persåner, som så jlle bleffue trachterede, haffue ähn nu icke fåth et gåt ord, mykit mindre noget annet, ther med the kunde bliffue tilfridz stälte för teres ledhne skade, wärck och suede. BtFinlH 3: 467 (1560). För thenn stoore wärck och swede, som hon lÿditt haff(we)r, skall Herman giff(w)e Nils Andersz(on)s hustru 7 alna packelaken. 2SthmTb. 7: 299 (1586). Måtte altså liggie der i tre wekors tijdh, i stoor sweda och wärck, ja uthi armodh och elendigheeth, så at den Inwärttes Siukdom högeligen migh molesterer. BraheBrevväxl. II. 1: 162 (1660). I alla såramål, ther man böter före, gälde then brotslige läkarelön, hinder, och all annan kostnad och skada, och thertil för sweda och wärck. MB 39: 4 (Lag 1734). Det blev slagsmål och tingssak. Storgårdsbondens äldste son och hans bröder fick betala en stor summa till grannsocknen för sveda och värk och misshandel. Martinson Kvinn. 17 (1933). Ett psykiskt lidande som hade sin grund i en kroppsskada torde enligt lagstiftarens mening väl kunna inrymmas under sveda och värk. 1NJA 1948, s. 17.
c) mer l. mindre bildl.; särsk. om intensivt lidande l. smärta av psykisk art (jfr b). Apg. 2: 24 (NT 1526). Huru kan Troon göra hiertat lefwande, när thet tilförende icke är dödat genom en brinnande inwärtes sweda, alfwarsam ruelse, ånger och lijdande? Muræus Arndt 1: Föret. A 3 b (1647). At räckna några eländiga dagar, och tära ditt egit Lif, med en frätande sorg och långsam sweda. Mörk Ad. 1: 98 (1743). Kyl med ditt af daggen däfna hår / min oros sveda och min ångests sår. Levertin NDikt. 40 (1894). Alla som .. känt svedan av hans ironiska snärtar togo nu skadan igen. Siwertz JoDr. 334 (1928). Hotet om ett guerillakrig är nu ett intressant vittnesbörd om den sveda, som partigängarna i ockuperade länder tillfogat tyskarna. GHT 6 ⁄ 10 1944, s. 6.
Ssgr (†): A: SVED-FULL. (sved- 1686. sveda- 1608. svede- 1643—1722. svedo- 1697—1723) full av sveda o. smärta, smärtsam, kvalfylld; som är förenad med l. orsakar smärta; äv. bildl. Hon (är) .. af then hårda och swedafulla (födslo)kampen öfwerwunnen och vthsläckt. Phrygius MOlai A 4 b (1608). Gud den aldrahögste hafwer behagadt mig .. uthi dhet wee- och swedefulla Änckio-Ståndet .. försättia. VDAkt. 1722, nr 126. Then grymheten, som the gamla, med .. upskrufning, och andra dylika swedofulla handgrep, föröfwade på Hustruns kropp .. föröfwas nu på thet döda Barnet. Hoorn Jordg. 2: Föret. 7 a (1723). —
-VÄRK. (sved- 1715—1872. svede- 1709) om (svår) smärta l. värk, särsk. om förlossningsvärk utan sammandragande effekt; äv. om svidande smärta i sår. Hoorn OmnipotMirab. 66 (1709). Swedwärkar äro sådana, som stå twert öfwer lifwet, och förorsaka qwinnan stoor ångest och pina, vtan at giora ringesta gagn (vid födsel). Dens. Siphra 27 (1715). Svedvärkar. Falska värkar. Fåfänga värkar .. (dvs.) Skoftals kommande smärtor under förlossningsarbete, till följd af krampaktiga sammandragningar, på så små fläckar i lifmodren, att någon egentlig tryckning på hennes innehåll ej deraf kan uppkomma. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Svedvärk, (dvs.) en lindrigt brännande sårsmärta. Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (1872).
B (†): SVEDA-FULL, se A.
C (†): SVEDE-FULL, -VÄRK, se A.
D (†): SVEDO-FULL, se A.
Avledn.(†): SVEDAKTIG. som förorsakar sveda. Berchelt PestOrs. H 1 a (1589; om medel mot bölder). Roberg Beynon 173 (1727; om ryggvärk).
Spoiler title
Spoiler content