SVEDA sve3da2, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. svedan, sg. best. m. (i koll. anv.); jfr äv. likbetydande sv. dial. svidu, svidå, f., sve, f., mygg, sveåt, n., mygg; etymologiskt identiskt med SVEDA, sbst.1]
(i vissa trakter, i sht Norrl.) millimeterstor mygga av familjen Ceratopogonidae (vars bett åstadkommer sveda på huden); i sht i sg. best. i koll. anv.; jfr HYA, sbst., SVIDARE, SVID-KNOTT. Læstadius 1Journ. 351 (1831). På dagen .. är det bra i skogen, utom när knotten äro för svåra. ”Svedan” kallar man dem också, och de komma upp som ett moln ur underjorden. Melander ArbTröj. 216 (1917). Den minsta slags knotten i övre Norrland, den s. k. svedan. Nordlund Orm. 196 (1925).
