SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIKEL, adj.
Etymologi
[fsv. svikul; jfr fvn. svikall, svikull; avledn. av SVIKA, v.]
(†) svekfull, förrädisk; jfr SVIKA, v. I 2, II 2. En swickel man röyer heemligheet. LPetri SalOrdspr. 11: 13 (1561).
Spoiler title
Spoiler content