SVIR svi4r, n.; best. -et; pl. =.
(vard.) (omåttligt) festande l. supande l. rumlande, svirande; ofta i mer l. mindre tautologisk förb. med dryckjom, ruckel; jfr SVIRR 2. Så gå .. (drängarna) i tjänst igen och slita tåligt ont ett långt år för att få pengar till svir och spel under nästa flyttningsvecka. Hansson SlättbH 39 (c. 1885). Klunkom, Welam Welamsson, / vår tid vi vele öda / med dryckjom och svir. Fröding Stänk 120 (1896). Nu lefva de glada herrar i svir, / och jag har min käresta mist. Hagqvist Proletärsång. 36 (1906). Holmberg Goldschmidt Kärleksh. 84 (1928; svir och ruckel). Hur man än ser på saken så ljuder det tämligen högt, det som berättas om dobbel och svir på näringsställena i Stockholms utkanter. Dahlström Arnell 7 (1948). — jfr NATT-SVIR.
SAOB
