publicerad: 1999
SVÅGERFADER, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -n.
Etymologi
(†) svärfar. I förstone trachtadhe han effter Tribun Embete, ther til han bleff befordrat igenom sin Swågerfadher. Schroderus Liv. 168 (1626). Effter w. swågerfaderens egen annotation. VDAkt. 1676, nr 244.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content