SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVÅGERFADER, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -n.
Etymologi
[ombildning av SVÄGER-FADER (med anslutning till SVÅGER)]
(†) svärfar. I förstone trachtadhe han effter Tribun Embete, ther til han bleff befordrat igenom sin Swågerfadher. Schroderus Liv. 168 (1626). Effter w. swågerfaderens egen annotation. VDAkt. 1676, nr 244.
Spoiler title
Spoiler content