SYFTE, sbst.2, n.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -t
Ordformer
(sijf- 1588. syf- c. 1637—1819)
Etymologi
[sv. dial. syfte, ögla i ringklocka, häftmärla på bösspipa, söfte, snöre för sammandragande av vargnät; jfr nor. nn. syfte, sviktningslina; till SYFTA, v.2]
(†)
1) om ögla l. ögleformad märla i kyrkklocka. Haffuer Lasse Belttare bekommit för sancte Hendrichs sijfftte han förbettrade .. 1 daler. BtÅboH I. 1: 47(1588). Af de verser, som läsas på 2:dra Klockan, ser man, at den först blifwit gjuten af Gerhard Meyer .. men .. sedan den i samman-ringning nedfallit från syftet, åter omgjuten af Näsman. Hülphers Dal. 83(1762).
2) snöre varmed vargnät hålles samman vid förvaring. Den ibland garnhållningsskylldige som icke föra med sig erforderliga garn och deras tillbehör, icke har till hvarje famn garn ett Syfte som innehåller minst Tolf alnar .. böte Twå R:dr. Banco. MeddNordM 1899—1900, s. 60(1819).
SAOB
