SYNDES synde4s, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. syndesis (i bet. 2); av gr. σύνδεσις, sammanbindning, av συν, samman (se SYN-), senare leden är δέσις, bindning, till δεῖν, binda ihop, rotbesläktat med sanskr. ditáḥ-, bunden, dáman-, band; i bet. 2 tidigast använt av den tyske zoologen V. Häcker († 1927). — Jfr ASYNDES, POLY-SYNDES, SYNDETIKON]
1) språkv. samordning av två språkliga element medelst ett bindeord; motsatt: asyndes. De partiklar, som vid syndes .. företrädesvis användas, äro och .. samt (osv.). Noreen VS 5: 146 (1906).
2) (numera föga br.) om hopsmältning av kromosomerna som äger rum vid celldelning, synaps (se d. o. 2). Föreningen mellan två homologa kromosomer kallas .. syndes. VäxtLiv 2: 380 (1934).
