SYNDIKERA, v.1; utom i pr. pl. anträffat bl. i sup. -at.
Etymologi
[jfr eng. syndicate; ytterst av mlat. syndicare, undersöka, avledn. av senlat. syndicus (se SYNDIKUS)]
(†) skarpt kritisera l. klandra (ngn l. ngt). Polackarne .. (är) til en obändigh Frijheet .. icke lijtet benägne. Förthenskul och hoos them så månge vprohr .. emoot Konungen företagas månde, hwilkens actiones the fritt syndicera. Brask Pufendorf Hist. 364 (1680). Runius (SVS) 3: 52 (1706). —
