SYNKRONISTISK -kronis4tisk l. -ωn-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. synchronistisch, eng. synchronistic, fr. synchronistique; till SYNKRONISM]
(i fackspr.) som avser l. gäller l. illustrerar synkronism l. samtidighet; som avser osv. överensstämmelse i tidsavseende; samtidig. (Man) följde .. tvenne olika methoder vid alla händelsers berättande, antingen den ethnographiska, hvart folk för sig, eller den synchronistiska, då allt liktidigt sammanstäldes. Broocman TyUnd. 2: 136 (1808). H. Ph. E. Henkes synchronistiska kyrkhistoria är författad från en rationalistisk ståndpunct. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 549 (1837). Man skulle på jordytan kunna updraga synkronistiska linier för .. (växtens) löfsprickning, blomning, fruktmognad, o. s. v. BotN 1843, s. 122. Assur-bani-habals bibliotek har lemnat oss synkronistiska tabeller öfver tilldragelser i Assyriens, Babyloniens och Elams historia. Tegnér Niniv. 95 (1875). Jag (är) däremot alls icke enig med kommittéen, då den vill, att litteraturhistorien skall läsas synkronistiskt med den svenska historien. PedT 1903, s. 197. Samtidiga händelser, .. som ha stått i ett inbördes avgörande förhållande till varandra, måste bli föremål för en härför avpassad synkronistisk behandling. Därs. 1944, s. 108. —
