[jfr dan. o. nor. bm. syss; interjektionell ordbildning med s-ljud ss. dominerande element. — Jfr SYSSA]
(numera mindre br.)
1) återgivande ett ljud frambringat i syfte att härma det ljud som uppstår då det regnar. Snart begynte Arslan .. låta som om han på ett försök härmat regn med ”syss” och ”pysch”! Heidenstam Vallf. 86(1888).
2) återgivande ett ljud frambringat i syfte att försöka dämpa l. lugna ngn; jfr HYSSJ 1, SCH 1, SCHY. ”Syss, syss, syss, kära hjärtannes!” sa gubben. Djurklou Sag. 82(1883).
SAOB
