SÅG så4g, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av vallonska fé s’sogne, göra sitt arbete, motsv. fr. faire sa besogne, varvid s’sogne ombildats till såg(e)n, möjl. under påverkan av SÅG, sbst.1; fr. besogne, f. av besoin, nödvändighet, sannol. av ett icke anträffat frank. bisunnia, av BI- prefix1, o. (roten i) SOIN; se EHolmkvist i Fagersta Forum 1952, nr 6, s. 12 ff.]
(förr) vid vallonsmide, om för undergående av färskning i härden liggande järnklump; särsk. i uttr. göra sågen, smälta ned o. bryta upp samt arbeta samman det i härden samlade färskjärnet (äv. dels om produkten, dels om den tid varunder arbetet pågick). Att smälta ned Tackjärnet och arbeta det tillhopa .. kallas göra sågen och tillhörer Smälltaredrängen. Rinman JärnH 396 (1782). Svag bläster brukades under sågen, och man behöll mycket färskjern qvar i härden från föregående smältan, för att underlätta färskningen. JernkA 1830, s. 305. Koket för hvarje smälta (pågick) under hela sågen eller omkring 15 min. Därs. Då sågen uppbröts, för att deraf göra smältan, bestod den af färskor af ungefärligen knytnäfves storlek. Därs. 318. Den afsmälta massan behandlas af en smältardräng, och detta färskningsarbete kallas ”göra sågen”. Klingspor o. Schlegel UplHerreg. Leufsta 15 (1881).
SAOB
