SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÅGARE, sbst.2, m.: anträffat bl. i pl. obest. =.
Ordformer
(saaghare)
Etymologi
[jfr ä. d. sagere, saager, mht., t. o. eng. saker; jaktfalk, ä. typ av kanon, fr. sacre, it. sagro, ytterst av arab. saqr; med avs. på bet.-utvecklingen jfr FALKON]
(†) om ä. typ av kanon. Tiil pedher haardt At han .. (skall) fly oss .. nogher saaghare skickendis them nider tiil Calmarna. G1R 2: 159 (1525).
Spoiler title
Spoiler content