SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÅRSA, r. l. f.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(sårsa (-sz-) 1751c. 1753. såssa (-sz-) 1670c. 1755. sååsza 1689)
Etymologi
[till SÅR, sbst., möjl. med anslutning till SKÅRSA, sbst.]
(†) sår; skråma. (Soldaten) giör .. (jungfrun) een fahrligh Såsza och dödeligit Såår. Rudbeckius JMatthiæ 10 (1670). (De) höggo .. hwarannan temliga sååszor, så at de som sågo der på, mente at de woro dräpne och dödade. Rudbeck Atl. 2: 310 (1689). Med et swärd gafs mig en sårsza öfwer näsa och mun. Tessin Bref 1: 12 (1751). Såssa .. Skråma, diupt sår. Schultze Ordb. 4024 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content