SÅTA så3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på hö: sätta i såte, vålma; äv. med avs. på äng l. vall o. d.; äv. i p. pf. Lind (1738). I Kalmar Län .. är maneret .. at höet .. såtas. Dahlman Humleg. 91 (1748). I Nyland räfsades det nedslagna höet strax i strängar .. såtas i fruktan för regn och köres i ladan. Grotenfelt JordbrMet. 84 (1899). (Turisterna) slogo med lie, såtade hö och hässjade klöfver. TurÅ 1910, s. 252. ”Nu är Prästmossen såtad”, sade han. Lundgrehn Högag. 19 (1912). Du .. såtade stolt din vall / en strålande skördedag. NArgus 1943, s. 95. SAOL (1986).
SAOB
