SÄING sä3iŋ2, r. l. m.; best -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. säing; jfr fvn. sæðingr, nor. dial. sæing, nor. nn. sæding; avledn. av SÅDD l. SÄD, sbst.2, l. SÄDE, sbst.1; fågeln äter gärna säd på nysådda åkrar]
(numera bl. ngn gg, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) måsfågeln Rissa tridactyla (Lin.), tretåig mås, kryckja; särsk. om ungfågel; äv. om fågeln Larus canus Lin., fiskmås; jfr RING-KEDJA 3. Ringtjäe, den gamla foglen, och Säing, den yngre. Malm Fauna 309 (1877). Fiskmågan eller .. Säingen är allmän och häckar i Bohusläns skärgård. Därs. 311. I Bohuslän – där somligstädes kallad .. ”säingen” – är .. (fiskmåsen) den allmännaste. Rosenius SvFågl. 5: 213 (1939).
