SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄMD, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[fsv. sämd, överenskommelse; i bet. 1 o. 2 till SÄMJA, sbst. (o. v. l. SÄMJAS), i bet. 3 till SÄMA (i bet.: anstå, passa), möjl. med anslutning till likbetydande SÖMD]
(†)
1) sämja (se SÄMJA, sbst.). De skiljdes .. i god sämd ifrån hwarandra. Afzelius Sag. X. 1: 124 (1864).
2) likhet, överensstämmelse. Jagh gåto väl altijdh hallan (dvs. runan þ) för D för skapnadhens sämd medh Latijnsko D. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 86.
3) anständighet; heder(sbevisning); hövlighet; jfr SÖMD. (Sv.) Sämd .. (lat.) decentia. Spegel 394 (1712). All den sämd och wördnad, som Gud, Konung Olof och Nidarås Kyrka tilkommer. Lagerbring 1Hist. 4: 439 (1783).
Ssg (†): (3) SÄMDA-SPJÄLL. ärekränkning. Swedberg Schibb. 384 (1716).
Spoiler title
Spoiler content