(†) som har lätt att samsas (med andra); fördragsam, fridsam; äv. bildl., om ngt sakligt. Lind(1749). Sämjeligen lefwa med hwar annan. Därs. En bibel, en dödskalle och ett radband lågo sämjeligt bredvid hvarandra. Knorring Skizz. I. 1: 41(1841).
Avledn.: SÄMJELIGHET, r. l. f. (†) om egenskapen l. förhållandet att vara ”sämjelig”. Lind(1749).
