[ssg med BLOMMA, sbst.; ssgsförleden säv- till SÄV, sbst.1; ssgsförleden sävja- utgår liksom sävje- sannol. från fsv. säfia-, gen. pl. av SÄV, sbst.1 (jfr sv. dial. sävjastrå, strå av säv) l. är möjl. att hänföra till sv. dial. sävj, m. l. f., säv l. till SÄVJA]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Iris pseudacorus Lin., svärdslilja. (Lat.) Iris .. Suecis Swerdslilia .. (sv.) Bahusis Säfja-blomma. Linné Fl. nr 37(1755). Säfja-blomma .. träffas ofta tillsammans med Säf (Scirpus), och detta har föranledt namnet. Dybeck Runa 1848, s. 27. Svärdsliljan, som stundom för växtstället kallas Bäcklilja (Upland) eller Säfblomma (Bohusl.), är en bland de växter, hvilka mest bidraga till våra sötvattens vegetationskarakter. Nyman VäxtNatH 2: 328(1868). Lyttkens Växtn. 1277(1912: Säfjablomma).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Butomus umbellatus Lin., blomvass. Lilja SkånFl. 178(1838). NF(1891).
3) (sävblomma) (†) om den till familjen Amaryllidaceae, amaryllisväxter, hörande växten Narcissus jonquilla Lin., jonkvill. Nordforss(1805).
SAOB
