publicerad: 2002
SÖNDRIG sön3drig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(send- 1658. sond- 1583—c. 1621. sund- (-w-) 1525—1735. synd- 1543—1563. sönd- 1541 osv. -reg 1554—1623. -rich 1594. -rick 1583. -rig (-gh) 1541 osv. -rog (-gh) 1525—1636. -rug (-gh) 1557—1706)
Etymologi
1) om sak: som har brustit l. slagits o. d. i mer l. mindre stora stycken, med speciell tanke på att saken inte hänger ihop (utan är förstörd o. inte längre kan användas så som avsetts), sönder (se SÖNDER, adj.2 II), trasig; äv. bildl. (se f). The iij swndrogha kaaperslongher ther ære paa slotthit. G1R 2: 27 (1525). Alle gamble runaskriffter, så wäl i böker som af stenar, bådhe söndrughe och heela. Schück VittA 1: 140 (i handl. fr. 1630). En resvagn med knektar, mångfärgad och gul, / Med söndriga skenor och hjul. Bellman (BellmS) 1: 152 (c. 1780, 1790). Är det rimligt, säg, af en gammal förståndig menniska, att gå och släpa en söndrig guldring på halsen? Topelius Vint. I. 2: 218 (1880). Söndriga kuvert, påsar, säckar eller väskor få icke användas till inslagning eller förpackning af post. Döss o. Lannge (1908). Om Jon berättades vidare, att han redan tidigt röjde fallenhet för det mekaniska och helst höll till i gårdssmedjan, där han stöpte knappar .. etc., varjämte han var särskilt fin på att laga allt söndrigt. Hedin FryksdProf. 118 (1945). Dessutom ringer folk om .. söndriga fordon. Hufvudstadsbl. 4 ⁄ 2 1997, s. 6. — särsk.
a) om kärl. l. fat l. köksredskap o. d. Then en dåra lärer, han återlimar een söndrigh kruko. Syr. 22: 7 (Bib. 1541). Böd honom tillkiöps en sölfuerskedh söndrig vthi 3 stykenn. VRP 1650, s. 538. 2:ne halster, som woro mycket söndruga. HovförtärSthm 1706 B, s. 352. De bevarade kärlen äro icke sällan söndriga och sakna en eller flera av sina beståndsdelar. Granlund Träkärl 12 (1940).
b) om tygstycke l. kläder l. skor o. d. Ett par laken söndrege. VgFmT I. 8—9 (i handl. fr. 1554). Konungesönerna .. blygdes wedh sin söndrige och slarfwotte klädebonad. Schroderus JMCr. 55 (1620). Söndrig är västen, / Lappad är resten. Bellman (BellmS) 1: 264 (c. 1785, 1790). Nå men strumpor har du väl? — Nä. Jo. Men di ä söndriga. Diktonius Mull 73 (1934). — särsk. i ordspr. Lappige Böxor, söndrige Skoor, och en vthgammal Hatt hindra offta gått Giffte. Arvidi 213 (1651). Skomakaren haar offta söndriga skoor. Grubb 725 (1665).
c) (numera mindre br.) om fönster(ruta). SUFinlH 1: 92 (1600). 4 fenster .. theraf 5 spräckte och 3 söndrige rutor. VDAkt. 1725, Syneprot. F III 7. Månne den tiden war sämre, än den närwarande, uppå hwilken wi, i brist af penningar, nödgas klistra wåra söndriga rutor med papper, emedan wi ej mägta betala glasmästaren. Posten 1768, s. 254.
d) (utom i slutet numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kropp l. kroppsdel. Den, som sitt hufwudt för Fäderneslandzens och sine medhbrödher skuld wågar och offta medh en söndrigh, lamm .. kropp hemkommer, måste (osv.). RA II. 2: 149 (1617). Då det vart bråttom för att det satt en hära eller en ekorn framför mig så glömde armen bort att han var söndrig och gjorde allt nästan som han skulle. Lindgren OrmVäg 109 (1982). — särsk. (numera mindre br.) om nagel l. tand. Verelius 253 (1681). Hans milda ögon var stickande och hårda, skägget ställdes på kant när han tuggade vredgat med sina söndriga tänder. Delblanc SamBok 196 (1981).
e) (numera mindre br.) i utvidgad anv., om berg l. stenhäll o. d. Göta elf kastar sig här (vid Trollhättan) utför flera afsatser af sammanlagdt 30 meters höjd, mellan branta, söndriga ättestupor på den västra och ett mera långsluttande, rent bärg på den östra sidan. GHT 1897, nr 292 A, s. 2. Vi kliva utför fjällets branta, söndriga nordsluttning, ofta hängande i buskarna. Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 200 (1934).
f) (numera mindre br.) bildl. Stiernhielm Jub. 65 (1644, 1668). Det oroliga och söndriga Polen. Fischerström Tal 63 (1769). Missförstånd kunna uppstå mellan de bästa menniskor .. du mins huru söndrigt det var en tid mellan oss. Topelius Vint. II. 1: 168 (1850, 1881). Ett söndrigt och sjukligt sinne har i skräckfantasierna funnit en hemlig lisa, ett uttryck och ett avlopp för sin inneboende ångest. 3Saml. 6: 53 (1926).
2) (†) krossad, finfördelad; jfr SÖNDER, adv.2 I a β. Uthi Ärters ställe måste man taga sönderstött Spargis, och drifwa dhen igenom Durchslaget medh Såppa af Örter, lägg dhen söndrige Spargisen uthi Pannan. Rålamb 14: 104 (1690).
Avledn.: SÖNDRIGHET, r. l. f. (numera mindre br.) till 1: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara söndrig; i pl. äv. konkretare, om ngt som är söndrigt; äv. bildl. Sahlstedt (1773). Det finnes deri (dvs. i inträdestalet) .. nog egenheter, uraktlåtelser och söndrigheter i behandlingen, för att göra tadlaren glädje. Leopold 5: 529 (1822). Ej tydligt urskiljbara eller på grund af handskriftens söndrighet .. bortfallna bokstäfver och ord .. hafva i texten inneslutits inom [ ]. UpplFmT 26—28: 192 (1911).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content