i fråga om nederlag l. uppgivenhet (i strid l. kamp o. d.), [jfr d. give tabt] i uttr. ge (förr vanl. giva) tappt, anse l. erkänna sig besegrad, äv. allmännare, i fråga om strävan l. försök l. verksamhet: (uppgivet) inse det fruktlösa i ngt o. avstå (från att fortsätta), ge upp; i sht förr äv. i uttr. giva tappt på ngt, ge upp ngt, upphöra med ngt; jfr GIVA, v. I 6 a. The sloges lenge sin emellan, och Wesgötherna motte gifwa tapt. Petreius Chrön. 105(1611). Wåre fritänkare torde ännu icke wilja gifwa tapt. Bælter GudS 135(1751). Han fann sig ohågad ge tappt vid utmaningen. Strindberg Hems. 79(1887). (Då Ryssland yrkade på Reuterholms avlägsnande) gaf denne .. tapt på hela sin tidigare politik. FinBiogrHb. 1796(1902). Det uppgavs om en kamrat att han måste ge tappt efter nionde försöket (i tentamen). LundagKron. 3: 120(1955). — särsk. (†)
a) i uttr. giva tappt och vunnet, ge slaget förlorat, ge tappt. Så lycktadhes lijkwäl leken ther medh, at the måste gifwa tapt och wunnit, och fly. Skytte Or. 28(1604). SLaurentii Ridd. I 1 b(1622).
b) [jfr d. give sig tabt] refl., i uttr. giva sig tappt, erkänna sig besegrad, ge tappt. HLilljebjörn Hågk. 1: 47(1865). Jag skulle bestrida honom hvarje tums mark, till dess han måste gifva sig tapt. Feilitzen Wern. 103(1874). Anm. I ä. språkbruk förekommer äv. det transitiva uttr. giva ngt tappt, anse ngt förlorat, varvid tappt alltså ännu kan antas ha kvar sin ursprungliga participiella funktion, här som objektiv predikativ (jfr äv. a o. b ovan). Wår lycka gafs då tapt. Dalin Vitt. 4: 330(c. 1744). Detta (är) angelägnare, än någonsin, om vi icke vilja gifva den goda saken tappt. Ljunggren SVH 5: 78(i handl. fr. 1816). Tavaststjerna Inföd. 25(1887).
SAOB
