SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TASS tas4, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till TASSA]
tassande; särsk. i fråga om människa. Björkman (1889). Man hörde tasset af kuliernas nakna fötter. Cavallin Kipling Emir. 157 (1898). Hans första impuls (blir) att fortsätta sitt tass förbi arbetssalen, men så öppnar han bara dörren och kliver in. Wassing GropSkog. 47 (1965).
Spoiler title
Spoiler content