TAVLA ta3vla2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fingra på, tafsa på; äv. o. i sht i förb. med prep. på: fingra, tafsa. Ni har naturligtvis vadat runt i mördarens fotspår, härjat med liket och tavlat på alla möjliga föremål. GbgP 2 ⁄ 11 1949, s. 19. Han pekade ut den plats där han hann upp henne, sedan hon försökt rusa ifrån hans tavlingar. Därs. 18 ⁄ 11 1961, s. 1. När de .. för en stund blev ensamma i det skumma vapenhuset hade han fått handen i hennes blus och tavlat de små brösten. Nilsson HistÖsterlen 13 (1972).
SAOB
