TAXATOR taksa3tor2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. taxator; av mlat. taxator, värderare, uppbördsman, till lat. taxare (se TAXERA)]
(numera föga br.) motsv. TAXERA 1(a o. 2): person som (yrkesmässigt) utför taxering, taxerare, värderingsman. JernkA 1851, s. 334 (i fråga om skogstaxering). Taxator, (dvs.) den som pålägger skatt. Andersson(1857). Som Krüger hvarken hade tid eller lust att tjenstgöra som taxator (vid ett arvskifte), så nöjde han sig .. med att utdela allehanda goda råd. AB 3 ⁄ 7 1899, s. 4. Vana taxatorer kunna genom övning erhålla god förmåga att medelst ögonmått uppskatta kubikmassa och stamantal pr ytenhet. SvUppslB 24: 1261(1935). jfr SAOL(1973). — jfr SKOGS-TAXATOR. —
