TEKNETIUM tekne4tsium, n.; best. -iumet l. -iet; i best. anv. äv. utan slutart.
Etymologi
[jfr d., nor., t., eng. technetium, fr. technétium; bildat 1947 av den italiensk-amerikanske fysikern E. Segrè o. den italienske mineralogen C. Perrier till gr. τεχνητός, konstgjord, av gr. τέχνη, konst (se TEKNIK), med det i vissa metalliska grundämnens namn brukliga suffixet -ium]
(i fackspr.) radioaktivt, metalliskt grundämne med den kemiska beteckningen Tc, syntetiskt framställt o. använt bl. a. inom radiologisk diagnostik. SvD 20 ⁄ 1 1947, s. 11. Enligt professor Silfverskiöld är undersökningen praktiskt taget ofarlig för patienten. Den isotop man använder är technetium. DN 14 ⁄ 5 1971, s. 6.
Ssg (i fackspr.): TEKNETIUM-FÖRENING. kemisk förening av teknetium o. annat ämne (l. andra ämnen). BraBöckLex. 23: 22 (1980).
