TEKNICITET tek1nisite4t, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr fr. technicité; till TEKNIK]
(numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara teknisk; förr. äv.: teknikalitet. Biberg 2: 167 (c. 1820). (Om man) vill mäta rättvisan efter ändamål och förmågan att uppnå ändamålet, så blir rättvisan sjelf endast en politisk technicitet, och kommer att presentera sig såsom absolute grundlös. Därs. 3: 58 (c. 1823). Sammansättningen hos personalen (i industrin) .. har .. undergått en konstant förskjutning mot allt högre grad av teknicitet. TT 1942, K. s. 54.
