SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TELEFONARE tel1efå3nare2, äv. -3-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -(e)n; pl. =.
Etymologi
[avledn. av TELEFON]
(vard.) om person som yrkesmässigt utför installationer o. reparationer av telefoner o. telefonanläggningar, telefonarbetare, telearbetare; jfr TELEFON-MONTÖR, -REPARATÖR. Över öde myrar, genom skogar, där väg ej finnes .. ha ”telefonarna” sträckt sina ledningstrådar. Jonsson TelAllm. 33 (1923). En telefonare hittade genast läckan i en dosa på linjen. Land 1972, nr 28, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content