[av lat. tenuitas (gen. -ātis), tunnhet, finhet, ringhet, till tenuis, tunn, fin (se TENUIS)]
(†) tunnhet, finhet, ringhet; särsk. konkret, om person, i uttr. min tenuitet, min ringhet, min ringa person. Iag beder det E(der)s Högv(ördiga) Fad(erlighe)tt höggunstigst täcktess någre ord, med sin högt gällande hand, til min tenuitet skrifva. VDAkt. 1702, nr 66.Ekbohrn(1904).
