[fsv. tera sik, uppföra sig, sv. dial. tera, uppföra sig illa, orena sig; av mlt. tēren, uppföra sig. — Jfr OTERA, OTERIG, TERIG]
(†)
1) bete l. skicka l. uppföra sig (illa l. oskickligt). Han haffver theereth sig her nedre swa at the äre faa som hanom tacke. HSH 16: 12(1526). The mestadeles aldrigh annat göre dagh och natt än fråtza och suelgha, och ther medh thera sigh vppå thet aldra slemasta. LPetri DialMess. 73 b(1542).
2) [möjl. bet.-utveckling av 1] smutsa ned sig. Rääf Ydre 3: 216(i handl. fr. 1673).
SAOB
