TI ti4, sbst.1 oböjl., n.
Etymologi
[jfr eng. te, ti; infört ss. ersättning för SI, sbst., för att undvika två solmisationsstavelser på samma initial]
mus. ss. benämning på den sjunde solmisationsstavelsen; jfr SI, sbst. Man begagnade (vid sångundervisning) solfametoden och i hvarje klass hängde en af mr Curwens s. k. ”modulatorer”, d. v. s. en efter detta system med olika stilar tryckt tonskala do, re, mi, fa, sol, la, ti, do. Beyer Sång. 48 (1887).
SAOB
