[sv. dial. tidig; jfr d. tidig, nor. tidig, tidug, ä. isl. tíðugur; sannol. till ett verb motsv. d. tide sig, tides, ha l. få matlust, vara l. bli hungrig, tide, ge l. ha matlust, fvn., nor. nn. tide, längta efter, isl. einhvern tíðir, ngn har lust, ngn längtar efter; till TID, sbst.]
(†) om person l. djur: lysten (efter mat); hungrig, glupsk. (Kryddbrännvinet) gör menniskian tijdigh till maat, lustigh och gladh. OMartini Läk. 51(c. 1600). En Bondes Kålgård, som ofta besöktes af en Hare: en tidig gäst, som höll til goda några Kåhlhufwuden. Dalin Arg. 2: 227(1734, 1754).
SAOB
