SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIDIG, adj.3
Etymologi
[sv. dial. tidig; jfr nl. tijdig, dräktig; till fsv. tidhas (se TIDD)]
(†) om hondjur, i sht sto l. ko: brunstig. Att passa på den rätta tiden då stoet är, hvad man i stallspråket kallar: tidigt. Noring Husdj. 102 (1841). Tre veckor efter kalvningen betäckas .. (korna) ånyo, men understundom kan det dröja flera månader innan de bliva tidiga. Lindqvist Herr. 219 (1917). Bonde BerJan 248 (1943).
Spoiler title
Spoiler content