[fsv. tiltala; motsv. ä. d. tiltale, fvn. tiltala; vbalsbst. till TILLTALA, v. (o. TALA TILL)]
(†) motsv. TILLTALA, v. 4: krav, fordran, anspråk. Th(e)r m(edh) giorde och brod(er) henric hans bøkma(n) quijt ffrij ledigh och løss ffor al gel, som han haffde ho(nom) tiltale om. OPetri Tb. 54(1525); möjl. till TILLTALA, v. 4. Therförre bleff han frij sagdt för all yttermera tilltale om sam(m)e 3 t(un)ner sill. TbLödöse 35(1587). Per Clemetzon i hörna kännes frij ifrån Jngeborgz tiltaalu att betalla dette belte. GullbgDomb. 29 ⁄ 1 1656.
