TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5) TILL-TASTA, -ning (se avledn.); -are (SUFinlH 5: 116 (1616)). (†) roffa åt sig l. röva till sig (ngt); äv. (med anslutning till till II 1) allmännare: överfalla l. angripa (ngn) (särsk. i avledn. tilltastning); jfr tasta till. Wij haffua forstondit ath j Stægheborgx skær liggher en iagth ther röffwer och tiiltasther huadt hoon öffuer komber. G1R 2: 240 (1525). Swedberg Schibb. 390 (1716).
Avledn. (†): tilltastning, r. l. f. röveri, rofferi; särsk. dels i förb. med sådana verb som bedriva l. göra, dels med prep.-attribut inlett av prep. på vars rektion anger den l. det som utsätts för röveri; äv. allmännare: överfall, angrepp. Att han i slige motthe, acthar tiidhen fordrøya och frij bedriffua siin tiil tasningh baade paa oss och andra. G1R 1: 212 (1524). (Fogdarna har) giort någen tiltastning med mord, brandh och rooff in utöffver gräntzen i Ryslandh. G1R 25: 181 (1555). Tiltastning på någors Godz. Girs G1 112 (c. 1630). Swedberg Schibb. 390 (1716). Anm. I G1R 4: 136 (1527) föreligger motsv. avledn. [närmast av ett från det mlt. verbet tōtasten lånat verb] i formen totastning.
