SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TINGTA tiŋ3ta2, v. -ade (G1R 4: 87 (1527: thincktar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er LReg. 109 (1616); ipf. -te Brahe Tideb. 54 (1603)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tinkt- (th-, -ct-, -cht-, -ckt-) 1524–1710. tingt- (th-, -ij-, -nght-, -tt-) 1531 osv.)
Etymologi
[fsv. þinkta, sv. dial. tingta; avledn. av TING, sbst.1]
(numera föga br.) tinga (se d. o. 1); särsk. ss. vbalsbst. -ande i konkretare anv.: tingsförrättning. Jtem at hwar lagman och hæredzhöffdinge tincte sin rette tingh oc acte sit embete och befalning. G1R 1: 259 (1524). Röök, ther Dackens partij skulle tingte om dagen thernest effter. HH 20: 73 (c. 1580). Ther hoos förskickades några förtrogna Män aff Ridderskapet, til at Tingta medh Allmogen. Girs G1 186 (c. 1630). Utan kunde Tingshuset emellan Tingtandet tills vidare vara tjenligt samlingsrum för Sockneskolungdomen. HFinSkolvH 2: 191 (1802). Då (juriskandidaten) .. reste till Padasjoki, för att tingta .. vid Jämsö domsaga, träffades de unga tu dagligen. MFar 69 (1948). Östergren (1958; angivet ss. ålderdomligt). — jfr LAGMANS-TINGTANDE.
Spoiler title
Spoiler content