SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TINKAL tiŋka4l (ti´nngkall Dalin (1854)), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(tinkal (-c-, -ch-, -ck-) 1747 osv. tinkar (-ck-) 17651795. tinkel 17731807)
Etymologi
[jfr t. tinkal, eng., fr. tincal, port. tincal, tincar; av arab. tinkār, tinkāl; ytterst av sanskr. t̥aṅkaṇa, borax]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) naturlig, oraffinerad borax; särsk. använt ss. varunamn. Wallerius Min. 189 (1747). Tinkal .. är en nativ, eller rå borax, som kommer ifrån China. Rinman (1789). Från medeltiden fram till 1800-talet utnyttjades Tibets stora boraxförekomster för export till västvärlden, och borax såldes då under namnet tinkal. NE 3: 179 (1990).
Spoiler title
Spoiler content