TJACK ɟak4, sbst.1, n.; best. -et.
(starkt vard.)
1) koll.: varor l. gods, handelsvaror; särsk. om tjuv- l. stöldgods. Bakelser, karameller och annat härligt tjack. BarnDagbl(Sthm) 1926, s. 11. Tullpolisen har besökt en spritlangerska vid Brahegatan. Sexton liter XP togo polismännen hand om. ”Nu gick tjacket i ståltrådskommoden”, sade kvinnan sedan spriten framplockats. DN(A) 1933, nr 300, s. 10.
2) [eg. specialfall av 1] om centralstimulerande narkotika (i sht amfetamin). Den som har påtändning, alltså narkotika, kallar lagret för tjacket – även om det inte är tjuvgods som det enligt ”strängt språkbruk” borde vara. Expressen 5 ⁄ 4 1959, s. 20. Jag hade inget tjack på mej, men var väldigt påtänd. DN 17 ⁄ 12 1967, Söndagsbil. s. 3. Har ingen aning om hur många gånger jag tagit tjack – amfetamin alltså – kanske ett 50-tal. Expressen 18 ⁄ 8 1995, s. 5.
Ssgr (starkt vard.; till 2): TJACK-HORA. prostituerad narkoman. Dom säjer så här: tjackhora till många flickor .. Det betyder alltså att man går och lägger sej med den man får tjack utav. SvD(A) 30 ⁄ 4 1967, s. 17. —
-PUNDARE. missbrukare av tjack, narkoman. Han hade sagt att han var nattmänniska. Det var jag också. Men jag var dagmänniska också. Så allomfattande är bara vi tjackpundare. Drougge Robinson GodNatt 50 (1976).
