TOPPRIDARE top3~ri2dare, m.//ig.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[möjl. delvis till TOPPRIDA, delvis till namnet på fogden Lars Jönsson Topprid (se Hallenberg Kung. 389 ff. (2001))]
(numera bl. tillf.) person som topprider, översittare. Öfvergaf Paridon v. Hoorn en suplication emot Toppridaren om godzet. RP 1: 54 (1627). Topprÿderen Nills. BoupptSthm 23 ⁄ 5 1655. Huru är mången allas öfwersittiare och topridare i lagh. Isogæus Segersk. 552 (c. 1700). (Det) låg länge uti Almqvists polemik ett lynne af ödmjukhet .. (som) ingaf de ädlare bland hans toppridare det öfvermod, hvaråt de sökte frisk luft uti fejder emot honom. Cygnæus 6: 190 (1842). Toppridare, så kallar jag en sådan, / Som fordrar att man krypa skall / För honom eller hans miljon i lådan. Runeberg (SVS) 6: 52 (1862).
