SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TORIT tωri4t, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(äv. th-)
Etymologi
[jfr t. thorit, eng., fr. thorite; till TOR, sbst.2, o. den i benämningar på mineral vanliga ändelsen -it; beteckningen given av den sv. kemisten J. J. Berzelius 1829]
mineral. om svart l. mörkbrunt mineral med den kemiska sammansättningen ThSiO4; jfr ORANGIT. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 95. De svarta varieteterna som hålla mera vatten .. kallas thorit, de gulröda, mindre vattenhaltiga kallas orangit. Sjögren Min. 171 (1880).
Spoiler title
Spoiler content