SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOSSIG tos3ig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(thorsig 1835. tossig 1793 osv.)
Etymologi
[avledn. av TOSSA, v.]
(vard.) som är l. beter sig som en tossa l. tosse; tokig; särsk. i uttr. tossig i ngn l. ngt, omåttligt förtjust i l. lysten efter ngn l. ngt; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord; jfr TOSIG. En tossigare liten runstycks-Monarch finns väl icke. Thorild (SVS) 6: 252 (1793). Den 2 Juni har en thorsig dräng .. med en teljyxa afhuggit hufwudet på sin thorsiga syster. VexiöBl. 1835, nr 25, s. 2. (I B. Bjørnsons pjäs ”En handske”) slog en ung tossig flicka upp förlovningen! Strindberg Brev 8: 9 (1890). Katharine Hepburn som spelar tossig på ett så intelligent sätt. SvD(B) 1943, nr 192, s. 8. Ditt telegram som jag fick i morse gjorde mig alldeles tossig av glädje. Rheyneuclaudes Mackenzie Whisk. 255 (1950). Wellander har genom åren avslöjat de tossigaste språkvändningar. DN 22 ⁄ 3 1968, s. 10. (Prinsessan Christina) förklarade, enligt Svensk Damtidnings utsände, att hon var alldeles tossig i Magnuson. SvD 3 ⁄ 2 1974, s. 10.
Avledn. (vard.): TOSSIGHET, r. egenskapen l. förhållandet att vara tossig; dumhet l. tokighet. Klint (1906). De mest prisvärda tossigheterna finner man i ”Spader Kung”. Elgström o. Runnquist SvMordb. 72 (1957).
Spoiler title
Spoiler content