SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOSSING tos32, m. ⁄ ⁄ ig. best -en; pl. -ar.
Etymologi
[till TOSSA, v.]
(vard.) (mer l. mindre raljerande l. förklenande) om person som handlar l. talar tossigt; jfr TOKING, TOSING, TOSSA, sbst.1, TOSSE, sbst.3 Det här skulle dom ju ha med, tossingarna. Trenter AldrNäck. 180 (1953). På hotellet bor femton före detta mentalpatienter. När portarna slår upp klockan tio på morgonen anländer en strid ström ”tossingar”, som man säger här. DN 27 ⁄ 12 1995, s. A6.
Spoiler title
Spoiler content